Inklämmningssyndrom i axeln
Impingement kallas den skada som framkallar smärta i axeln eller överarmen då armen lyfts uppåt ut från sidan. Smärtan kommer av att vävnaden blir skadad i axeln och det leder till svullnad. När armen lyfts uppåt och ut från sidan uppstår en belastningskänsla mot andra vävnader i axeln. Smärtan känns på utsidan och på framsidan av axeln och sträcker sig ner längs med överarmens utsida.
Upp till en fjärdedel av den vuxna befolkningen beräknas ha axelbesvär i någon grad och många kan ha kvar sina besvär i år. Detta kan vara yrkesrelaterade belastningar.
Subakromiellt impingement syndrom förkortas SIS är den vanligaste orsaken till axelsmsärta.
Faktorer som ökar risken är:
- Arbete där man arbetar med händerna över axelnivå.
- Repetitiva rörelser i överkroppen
- Manuella arbeten såsom, lyfta, bära, hålla, skjuta eller dra tungt med hjälp av axlar eller händer.
Symtom:
- Belastnings eller rörelsesmärta vid speciella arbetsmoment.
- Smärta och försämring under ett arbetspass
- Smärta över utsidan av axelleden och överarmen.
- Ont på natten.
- Ont när man lyfter armen i huvudhöjd eller roterar den mot ryggen.
Det finns vetenskapligt stöd för att medicinsk laser kan vara ett bra hjälpmedel vid denna problematik.
Den här studien visar:
Det subakromiala syndromet är den vanligaste källan till axelsmärta. Grundpelarna i konservativ behandling är icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel och träningsterapi. Nyligen har lågnivålaserterapi (LLLT) blivit populär vid behandling av olika muskel- och skelettsjukdomar. Syftet med denna studie är att utvärdera de additiva effekterna av LLLT med träning i jämförelse med enbart träningsterapi vid behandling av det subakromiala syndromet. Vi genomförde en randomiserad klinisk studie av 80 patienter som kom till kliniken med subakromiellt syndrom (rotatorcuff och biceps tendinit). Patienterna fördelades slumpmässigt i två grupper. I grupp I (n = 40) fick patienterna laserbehandling (pulsad infraröd laser) och träningsterapi under tio sessioner under en period av 2 veckor.
I grupp II (n = 40) gavs placebolaser och samma träningsterapi under samma period. Patienterna utvärderades med avseende på smärta och axelrörelseomfång (ROM) i en aktiv och passiv rörelse av flexion, abduktion och extern rotation före och efter behandling. I båda grupperna uppnåddes signifikanta förbättringar. Men i grupp 1 upplevdes större smärtreduktion. Denna studie indikerar att medicinsk laser kombinerad träning är effektivare än träningsterapi enbart för att lindra smärta och förbättra axelns ROM hos patienter med subakromiellt syndrom.